Denna dag har jag planlöst irrat omkring som ett plankton i New York. Jag började med frokust på det vanliga stället.


Så här ser det ut. Sedan åkte jag ner till en gatukorsning som jag ville se.


Detta är en viktig plats i punkrockens historia. Vi får se om någon listar ut vad jag menar.

Sedan åkte jag till Grand central station och satt och tittade på folk.


Jag besökte också en ny Applestore som öppnats där. Jag var trött och orkeslös. Blåsorna under tårna är tunga av vätska och liksom hänger under tårna. De lär spricka när som helst. Jag tog tunnelbanan hem efter min planlösa vandring och lyssnade på musik på rummet en stund. Sedan åkte jag ner till City hall och mötte Ivar. Vi gick och käkade indiskt i East village. Därefter tog vi farväl för denna gång och jag åkte hem och provpackade lite. Det såg inte bra ut. Det var omöjligt att få ihop väskan.

20 287 steg.

Nu är det morgon på själva resdagen. Jag har fåttmpacka om flera gånger och nu är även handbagaget fullt och tungt. Nu återstår frukost, utcheckning och avfärd. De här ska jag prova på hemvägen.


Hälsokostpreparat men jag har hört gott om dessa.


- Upplagt med min iPad. För att se bilderna bättre måste man klicka på dem. De öppnas då i Picasa i full upplösning.

Började dagen med frukost vid 108:de gatan och Central park. Det har blivit lite av en ny favorit. Tog sedan tunnelbanan ner till Green Flee, en loppis på Columbus avenue mellan 77:de och 78:onde gatan.


Att gå på loppis här är en studie i smycken och "bad taste". Amerikanarnas syn på vad som är vackert skiljer sig en hel del från våra estetiska ideal. Jag kan tyvärr inte med att fotografera utställarnas prylar. Ni skulle förstå vad jag menar annars. Här kan man hitta de mest fasansfulla prydnadsaker.


Här lite skräp som ska hämtas på en trottoar. Plastprylen är någon sorts leksak men kunde lika gärna varit en prydnadssak. Jag tog sedan en tur till J&R en sista gång för att se om jag missat någon cd-skiva. Jag köpte en.


Här är årets skörd och fler lär det inte bli. Imorgon åker jag hemåt igen. Jag gick ner till Century 21 och skulle köpa ett paket strumpor till men min favoritsort var slut. Köpte Pumastrumpor till Felix istället. På dagens schema stod också att ta en sväng till St Marks place. Det är en gata med lite udda kläder mm.


Jag käkade tofu för första gången i mitt liv på en restaurang där. Det var gott. Konsistensen var ostlik. Tofun serverades med en stark sås.


Det här var en udda lösning på pissoirproblemet med lukt. Is i skålen.


Jag gick tillbaka till Broadway där det pågick en gatmarknad från 8:onde gatan upp till Union square. Jag köpte några gamla konsertaffischer och ett armband till mig där samt en liten present till Lina. Lina lät meddela att hon köpt en riktig fez åt mig i turkiet. En ny matlagningsfez alltså!


Här får man inte cykla.


Från Union square gick jag upp till hysteriska 42:a gatan (Times square) och tog tunnelbanan till 96:tte för att träffa Irene på Cleopatras needle en sista gång. Denna kväll kom hela gänget dit.



Från vänster; Ken, Patti, Irene, Jennie och Mike. Ken blev väldigt förtjust i min saltlakrits som jag bjöd på. Saltlakrits finns inte här och amerikaner tycker som regel att godis ska vara något sött.


Franklin låg och ojade sig över röran på bardisken. Minuten efter slog Irene ut sitt glas där han nyss legat så han kom undan med blotta förskräckelsen. Sedan var det dags för mig att åka ner till Times square igen och till Jazzklubben Iridium. När man varit på Times square en gång vill man inte dit igen. Tyvärr så hamnar man ändå där hela tiden och det är riktigt besvärligt att röra sig där bland tusentals människor och platsen lever varje kväll upp till att vara jordklotets centrum och vägkorsning. Jag hade biljett till Mick Taylor, en gitarrist som ingick i ursprungssättningen av Rolling stones. Han överraskade med bra gitarrspel medan sången var under all kritik. Han gjorde bl a en underbar version av Jimi Hendrix, Red house. Jag tog tunnelbanan tillbaka till 96:te gatan och gick till restaurangen Hummus place och tog en Hummus place platter för tredje gången denna resa. Sedan gick jag hem och knoppade så sött.

19 307 steg.

- Upplagt med min iPad. För att se bilderna bättre måste man klicka på dem. De öppnas då i Picasa i full upplösning.

Vaknade tidigt. Under denna vistelse har jag inte riktigt kommit in i den amerikanska tidsrytmen. Det beror antagligen på att jag inte varit uppe så sent på kvällarna. Jag började dagen med att åka ner till GiGi´s och äta frukost. Nätverket funkade inte på hotellet så jag var tvungen att blogga därifrån. Efter ett riktigt skrovmål gick jag till Central park. Först gick jag och satte mig vid strandkanten för att titta på några som fiskade.


De metade med bröd och hade vare sig flöte eller sänke. En liten grabb fick en fisk som såg ut som en ciklid. Jag har ingen aning om vad det var.


Sedan gick jag vidare till området Sheep medow som är en jättestor gräsyta där folk solar sig, pick-nickar och latjar med bollar och frisbees.


Jag själv hade med lite enklare tilltugg medan andra dukade upp alla möjliga läckerheter och drack mousserande vin.



Dyr grafitti som försvann på 5 minuter. Mary M9 stod det innan hjärtat ritades på himlen.

Det var fruktansvärt varmt i solen denna dag så jag fick flytta in i skuggan ibland. Jag låg och läste och solade.


Franklin blev rastlös och här har han tagit på sig mina glasögon för att få lite uppmärksamhet och försöka få mig att skratta.

Efter ett antal barfotatimmar i gräset gick jag in bland betongen igen.


Jag hittade ännu en underbar skylt. Sedan styrde jag kosan mot the Firehouse och tog två iskalla flaskor Budweiser där. Ingen av de i personalen jag känner igen var där. Jag gick upp till Cleopatras needle för att träffa Irene. Jag har inte varit där sedan jag kom hit. Jag har känt att har behövt vara för mig själv denna gång. Det var väldugt lite folk där när jag kom men Monir, bartendern från Bangladesh, blev jätteglad när han fick se mig. Han sa att Irene och de andra undrat vart jag tagit vägen när jag inte visat mig där sedan jag kom. Jag tog en öl och några Vodka Gimlet och precis när jag skulle gå, kom Irene. Hon hade varit orolig att hon varit dåligt sällskap senaste gången vi träffats och att jag inte ville träffa henne igen. Det är lite typiskt för Irene. Hon är väldigt ängslig av sig och tror aldrig att någon kan tycka att hon är ok. Jag förklarade att jag behövt vara ensam. Jag tog ytterligare en vodka gimlet och seedan gick jag hem och lade mig. Klockan 20:30. På hemvägen fick jag mig en pizzabit.

Blott 12 241 steg denna soliga dag med blåsor under tårna.


- Upplagt med min iPad. För att se bilderna bättre måste man klicka på dem. De öppnas då i Picasa i full upplösning.

Idag var det kortbyxeväder men då hade jag långbyxor. Här en bild på sophanteringen igen.


Det verkar finnas någon sorts system men det är nog ingen som följer det.




De svarta lådorna på marken är betesstationer med råttgift.

Jag började dagen med att gå till cafeet där jag glömde betala härom dagen och fick mig frukost där. Sedan tog jag tunnelbanan från 110:de gatan ner till 4:de. Jag ville gå runt lite i The Village lite, bl a för att se ett par historiska landmärken.


Som det här t ex, W 63 Bank street där Sid Vicious dog av en överdos.


"White horse tavern" är en pub där bl a Bob Dylan hängt en del. Kolla gärna Wikipedia för att läsa mera om detta ställe.




Denna känner jag igen.

Dagens uppdrag var ändå att köpa ett par jeans till mig själv och ett par blåa Converse till Felix kompis Albin. Jag har fått klartecken från familjen Cronqvist att det går bra med ett blått par. Det visade sig vara betydligt enklare att hitta men $ 50 fick jag betala för dessa. För egen räkning köpte jag två par Levis jeans á $ 50 paret. Jag gick sedan ner till J&R igen för att köpa en ny bärbar cd-spelare. De är svåra att få tag på idag när allt fler går över till MP3 men här hittade jag en bärbar Sony-apparat för en billig penning.

Denna dag skulle jg träffa Ivar också så jag försökte ringa honom från en telefonautomat. De två första var trasiga. I nästa kom jag fram men Ivar hörde inte vad jag sa. Det var likadant i den fjärde och då hade jag inga mynt kvar att ringa för så jag fick gå och växla. I den femte fick vi kontakt. Det visade sig att Ivar åkt upp till 110:nde och satt på trappan til Katedralen "St John the Devine". Vi hade gjort upp att träffas där men det hade jag glömt. Jag fick åka upp dit helt enkelt.


Sedan gick vi genom Central park och kom ut på andra sidan, d v s Upper east side och Spanish Harlem.


Där har jag aldrig varit förut men det var en trevlig trakt. I hörnet Lexington avenue och 75:te gatan fick jag se en pub som jag kände igen från bloggen "Ett annat New York". Stället heter Eats och jag hade t o m gjort en anteckning därom i mitt lilla anteckningsblock. De säljer ostron $ 1 styck i baren under Happy hour. Vi gick in där och tog en öl och några ostron var. Vi tog också en varsin Bloody Mary shooter. Det är en liten Bloody Mary med ett ostron i. Vi gick sedan Lexington avenue ner till 53:dje när jag insåg att klockan var tio i sex. Denna dag skulle jag möta Daniel som skriver ovan nämnda blogg. Den kommer för övrigt ut i bokform i höst.

Jag och Daniel skulle träffas på ett av hans favoritställen kallat Decibel som ligger på 9:nde gatan mellan 2:a och 3:dje avenyn. Jag kom ditt ca tio över sex men det var OK. Decibel är en sake-bar och nu skulle jag alltså prova sake. Sake är väl ett risvin som, beroende på förädlingsprocess och förädlingsgrad, får en viss smak. Alkoholstyrkan är som i ett dessertvin ungefär.


Här sitter vi i den lilla trånga källarlokalen.


Det här med sake visade sig vara Franklins grej också. Vi tog fyra olika sorter var och skildes sedan åt. Jag tog tunnelbanan hem och gick till sängs. Daniel och jag hade en fantastisk kväll där vi satt och jämförde Sverige med USA ur alla möjliga synvinklar.

Jag fick mail från Felix. Han var nyfiken på vad jag köpt för Lego. Här kommer en ledtråd.




43 140 steg denna dag. Dessa steg satte nog stopp för vidare långpromenader för nu är mina tår svårt sargade. På högerfot har jag ömma blåsor under två tår och på vänster fot har jag fått en jätteblåsa under en tå. Idag måste det bli en vilodag. Det ska bli bra väder idag sägs det.


- Upplagt med min iPad. För att se bilderna bättre måste man klicka på dem. De öppnas då i Picasa i full upplösning.

Glömde lägga upp bilden på toaletten men här kommer den.


- Upplagt med min iPad. För att se bilderna bättre måste man klicka på dem. De öppnas då i Picasa i full upplösning.

Glömde att lägga upp några bilder från gårdagskvällen.


Jag på Groove.


Ivar ringer till sin syster.


Jag och "Bolo". Det första intrycket av Bolo var att han inte är någon man frivilligt brottas med. Kanske ännu midre ägnar sig åt ofrivillig brottning med. Han sa i alla fall att om vi vill gå till Cafe Wha? efteråt och får problem där så kunde vi bara "hälsa från Bolo".

Här har man också någon konstig regel som säger att man inte får sitta bredvid varandra vid ett bord på puben. Ivar och jag satt längst fram vid scenen på Cafe Wha? vid ett bord med en bänk på varje sida om bordet. Om vi satt mitt emot varandra, satt Ivar med ryggen mot scenen. Givetvis flyttade han över till min sida men se det gick inte. Vi blev tillsagda hela tiden, -You are not allowed to sit like that. Varför? Ingen aning och Ivar visste inte heller. Amerikansk konstig regel. Om någon satt mitt emot och vi satt bredvid varandra var det ok men inte om det inte satt någon annan på andra sidan om bordet.

Började denna dag med frukost på GiGi´s på 72:a gatan iförd kortbyxor och med medhavd bok. Hade planerat att tillbringa denna soliga dag i Central park. Direkt jag kom utanför hotellet insåg jag att jag var felklädd. Det såg så varmt ut när jag tittade ut genom hotellfönstret men i själva verket blåste det iskallt. Jag tänkte väl att jag hittar lä i Central park men jag frös hela vägen dit.





Jag gick runt lite och la mig sedan en stund på gräset och njöt men de isiga vindarna tilltog så jag fick ge upp.


Ett bröllop i parken. Jag promenerade ner till Toys´r´us på Times square och köpte lite Lego till Felix. Sedan gick jag till Rockefeller center och tog en tur upp till "observation deck" även kallat "Top of the Rock".


Jag har varit där förut men den utsikten kan man inte få nog av.


Efter det åkte jag hemåt och tog kvällsmat på "The Hummus place" igen. Jag la mig och lyssnade på fyra nyinköpta cd-skivor innan jag somnade.

Under kategorin amerikanska, inta alltför genomtänkta lösningar kan jag även presentera denna toalett som inte går att sitta på ordentligt eftersom benen tar i väggen framför. Denna finns på mitt hotell.

30 721 steg.


- Upplagt med min iPad. För att se bilderna bättre måste man klicka på dem. De öppnas då i Picasa i full upplösning.

Började dagen med att gå ner till ett ställe som det tipsats om på bloggen, "Ett annat New York". 3 Star Coffee Shop heter det och jag beställde en Tuna melt och en Cola float. Det äter man tydligen inte till frukost så jag fick tjata till mig denna anrättning. Men det var underbart gott. Jag tog sedan tunnelbanan ner till skivaffären J&R för att komplettera min skivsamling lite. Jag ringde Ivar och han kom ner till skivaffären sedan föreslog jag att vi skulle åka upp och titta på Miles Davis grav i Bronx.


Han ligger på kyrkogården Woodlawn cemetary som ligger viid 4:ans tunnelbanas ändhållplats. Det ligger flera storheter ur jazzhistorien på denna kyrkogård. Men att hitta de gravar man vill se är inte lätt. Vid entrén satt en karta där vissa av dem var markerade. Vi frågade också en vakt om det fanns kopior på kartan men det gjorde det inte. Jag fick fotografera den men mini Phone så vi kunde ha viss ledning av fotografierna.


Miles Davis grav var enkel att hitta.


Obligatorisk bild...


Alldeles intill låg också Duke Ellington. Här kommer några fler bilder på gravstenar som tillhör andra musiker som jag inte känner till men som Ivar blev överlycklig av att få se.


Ivar hedrar denna trummis med att posera som en trumslagare.











Efter kyrkogårdsbesöket var vi ordentlig möra i benen och fruktansvärt hungriga.


Vi gick till en spansk restaurang i närheten av tunnelbanan.


Där fick vi oss riktiga skrovmål för en liten penning. Sedan åkte vi ner till The Village och "Groove" igen och fick oss några öl. Jag lovade Ivar att jag skulle stå för notan. $ 100 gick det på och då vaar det äändå "Happy hour". Vi gick vidare till "Cafe Wha?" och lyssnade på ett underbart coverband. Nu var det Ivars tur att betala och det gick på $ 100 igen. Jag tug tunnelbanan hem sent denna natt.

43 147 steg. Ca 10 000 av dessa tog jag nog på dansgolvet.


- Upplagt med min iPad. För att se bilderna bättre måste man klicka på dem. De öppnas då i Picasa i full upplösning.